Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 2. William Lindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
således tvenne racer af hvilka den ena räknar manlighet
och ärligt sinnelag, den andra ihärdighet och mekaniskt
anlag bland sina hufvudegenskaper. Och alla dessa egde
vår man: de utgjorde hans skaplynne, hans karakter.
Hans fader var svensk generalkonsul i den ännu på den
tiden lifliga tull- och handelsstaden vid Sundet, och hans
moder var engelska. Gossen gjorde der sina skolstudier,
men visade redan mycket tidigt starkt framträdande anlag
tor mekaniska sysselsättningar. Dessa anlag kommo honom
till hjelp. Hans barndom var ej bekymmerfri, tvärtom,
nöden kom och klappade på hemmets dörr, då fadern
plötsligt dog. Svårt skulle vara att taga bröd i armodets
öken, om ej menniskoanden, som en tänd lykta i mörkret,
kastade sin ljusstråle deröfver och förvandlade stenarne
till bröd. Unge William kom på den tanken att tillverka
hyskor och hakar samt andra småsaker, hvilka han sjelf
ock måste gå omkring och försälja. Arbetet var väl lätt,
men vandringen var tung. Förenade broddade de dock den
unges karakter: det var en hyska, som aldrig släpte sitt tag.
Då han uppnådde tretton års ålder, kom
‘Jernvägs-rosen* — grefve Adolf von Rosen — till Helsingör.
Gossen klagade för honom sin nöd, och Rosen har aldrig
varit hvarken hjertlös eller rådlös. Han var det icke
heller nu, utan såg gossens anlag och fick en idé: han
tog pilten med sig till Sverige för att göra något af
honom, och det var en god idé. Rosen skaffade honom
plats vid Nyköpings mekaniska verkstad, för att han der
skulle få det rätta handlaget. Man skall krypa här i
verlden, tills man kan gå: bäste arbetsgifvaren är den,
som först lärt sig att vara arbetare.
Lindberg fann dock snart, att det behöfs själ i
arbetet, teori i praktiken, om det skall gå framåt:
stillastående var för vår unge man en styggelse. På sina små
besparingar och med välvillig hjelp gaf han sig derför in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
