Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 3. Axel Gabriel Bielke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
likasom araben, d& 4ian bortskänker en häst, låter dess
historia följa med gåfvan/
Befinnande sig i goda ekonomiska omständigheter,
kunde han följa sina böjelser och resa och samla
konstverk, i synnerhet taflor, gravyrer, fajanser och andra
konstföremål. Man kände väl till den gamle, något
lom-hörde samlaren, som var liebhaber, men för säker att
låta lura på sig något af tvifvelaktigt värde.
Hvad han sålunda samlade, ordnade han smakfullt i
sitt hem, hvilket nästan var ett museum af gravyrer och
keramiska arbeten. Här studerade han hvarje artikel för
sig, dess konstvärde och dess historia, och ju svårare
problemet var att lösa, desto ifrigare blef Bielke, och sällan
gaf han sig förr än han funnit hvad han tog för nyckeln
till gåtan. Det kom väl ibland sneda paradoxer,
skenande slutsatser, i språnget djerfva hypoteser in i
resultatet, men anmärkte någon en orimlighet, då brusade
Bielke upp. Hvilket lif i hans bevisningsgrunder, hvilken
häftighet i gestikuleringen: han hade ju lefvat sig in i
den tankegången, allt var honom klart, det var för naivt
af den andre att vilja göra anmärkningar, dennes
konst-kännarakap var minst sagdt bristfälligt — ‘han såg
grandet i sin broders öga, men ej bjelken i sitt eget/ menade
en gång någon anmärkare, harmsen öfver den då redan
gamles envishet.
Såsom alla hvilka lefva blott för en sak och alldeles
uppgå i den, var Bielke på visst sätt ett original. Men det
vore ej illa, om vi hade många sådana original och kopior
med, hvilka komme på den vackra tanken att, i saknad
af egen familj, samla och bilda sig och njuta i lifstiden
och, då tidkulan går för sista gången ned för ens blick,
gifva allt det samlade åt det allmänna, åt staten. Så
gjorde Bielke, då han dog den 17 januari, och det var
godt gjordt, det skall bevara hans minne till sena slägten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
