Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 7. Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfverraskning af rektor, för hvars skull också alltid utkik
hölls på skoltrappan.
Här skref Runeberg, så vidt vi veta, sin första, redan
målande dikt, ur hvilken må meddelas:
Stilla, nu börjar lektionen.
Allvar i min och i tonen!
Gosse! kan du ej hålla dig rak!
Läkaren åker grassatum:
Amo, amavi, ainatum!
Skallar kring bänkar, väggar och tak.
Börja nu på med latinet —
Piltar! hålFn inne med grinet —
Eljest jag lärer er väl veta hut.
Hör, hur de skratta och prata,
Medan syntaxis ornata
Flödar ur rektorns skrofliga trut.
«Pojke! nu börjar du yra!
Kan du ej räkna till fyra?
Akta, att icke jag skickar dig hem!
Nå, så må Gud sig förbarma;
Kan det väl annat än harma:
Tre och tre — pojke, säg! gör det dig fem!»
Klockan slog tolf uti salen,
Eja, nu börjar först baleu,
Tngen ängslig ju finnes på den.
Bänkarne skuffas tillbaka,
Väggarne darra och braka,
Hej! nu är lif uti skolan igen!
Sjelf obemedlad, måste Runeberg bidraga till sitt
uppehälle genom att lära mindre gossar; det var början
till den kamp med lifvet, som sedan fortfor vid univer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
