Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 12. Johan Carl Hellberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brådskade man: det behöfdes 16 dagar för den farden,
det var ett omen för den unge passageraren som skulle
bli så stationär i politiken.
Efter afslutade examina begaf sig Hellberg på
sommaren 1839 till hufvudstaden, der han inskrefs i verken.
Man var just då sysselsatt med planen att uppsätta en
konservativ tidning för motarbetande af de Crusenstolpiska
idéerna och den allmänna fordringen på Carl XIV Johans
tronatsägelse. En f. d. kapten Olof Hammardahl hade
året förut börjat utgifva en liten tidning ‘Lottsedeln*,
beräknad att locka abonnement derigenom att på hvarje
exemplar fans tecknad frilott till en amb vid k. svenska
nummerlotteriet. Bladet flyttades 1839 till Stockholm,
fick der namnet ‘Svenska Biet* — en märklig
contra-dictio — och 1840 Hellberg till ansvarig utgifvare, som
sålunda allt ifrån början trädde i de konservatives leder
och blef sin fana trogen. Han qvarstod på denna post
till Carl Johans död, på embetsmannabanan framryckt
1843 till kanslist i hofexpeditionen. Det var en rörlig
tid den, och andarne drabbade hårdt till samman. Då
föddes äfven skandinavismen, som Hellberg hatade hela sitt
lif igenom så hjertligt som han kunde hata något. Bland
dem som skrefvo i Biet voro Hans Järta, Beskow, envoyén
i Paris grefve Gustaf Löwenhjelm, Hartmansdorff o. a.
Men partiernas otacksamhet är stor. Då Carl Johan dog,
och med Oscar reformifvern kom på tronen, var äfven
‘Svenska Biet* obehöfligt. Man lät det dö af svält.
Hellberg uppsatte i stället ett annat konservativt
blad *Morgonen* (1845), till hvars kostnader
Hartmansdorff och Wingård skulle bidraga med en tredjedel. Denna
tidning var *anti-oscarisk*, mera konungsk än konungen
sjelf, och råkade tillochmed i opposition mot regeringen.
Det varade likväl icke länge, utan ingick Hellberg 1846
i Post- och Inrikes Tidningars redaktion, snart efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
