- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1881 /
11

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - “Onkel Adam“. Hans lif och diktning af Karl Warburg. Med stålsticksporträtt af C. A. Wetterbergh (Onkel Adam) vid 76 års ålder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tor sådana skrifter, som varit inlägg i tidens strider, men
i allt fall står nog qvar af hvad Onkel Adam författat
tor att alltid bevara honom ett aktadt rum i vår
klassiska prosalitteratur. Kommer dertill, att Onkel Adam,
såsom ofvan är antydt, har en särskild hjerteplats hos
det yngre slägtet, så torde det icke slå fel, att den
titelplansch som “Svea“ i år bringar med de älskliga
dragen af den svenska skönlitteraturens vördade Nestor
blir en kär bild i hvarje hem både för ung och gammal.

Den vackra hofrättsstaden vid Vetterns södra strand
var för sju årtionden sedan icke såsom nu en knytpunkt
for statens väldiga jernbanenät, ej ens en vigtig station
vid Göta kanals “blåa band“, men Yetterns oroliga bölja
slog då, med samma styrka som nu mot den hvita
sandstranden, och naturen log lika vänt som nu i den
herrliga nejden vid Munksjön och Dunkehallar.

Det var just i brytningstiden mellan det gamla
Sverige och det nya, mellan den Gustavianska och den
Berna-dotteska tiden under åren före och efter anno 1809.
Bland hoparne, som vid ett eller annat tillfälle samlats
vid Munksjön eller Y ettern för att bevista något muntert
eller sorgligt “folknöje“ märktes en fyrtioårig man, som
spatserade lugn och allvarlig och ledde vid handen en
liten parvel om 4 å 6 år.

Sporde man någon förbigående, hvem den mannen
var fick man till svar: “Hm — det är hofrättsfiskalen
Wetterbergh,“ och det hände allt, att om den tillfrågade
hörde till stadens välvisa domarekår eller eljes till
“beau-monden“ han ledsagade svaret med en knyck på nacken

— liksom för att säga: “det är allt en konstig kurre,
den der Wetterbergh, han har sitt hufvud för sig, han,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:18:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1881/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free