- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1881 /
15

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - “Onkel Adam“. Hans lif och diktning af Karl Warburg. Med stålsticksporträtt af C. A. Wetterbergh (Onkel Adam) vid 76 års ålder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

period af hans lif “då han första gången flugit ur boet
och kommit ut bland främmande menniskor“. Lund —
säger han — var den tiden en ort der man genast kände
sig hemmastadd — h var för? Jo, derfor att Tegnér bodde
der. Man visste, att en stor ande der lefde och verkade:
man hade läst hans Axel, man kände Frithiof och alla
dessa herrliga sånger, som med sina klara, rena toner
bröto sig fram genom hvardagslifvet. Man beträdde
Lunds krokiga gator med liksom en dunkel känsla af att
man trampade en helig mark. I kunnen ej fatta —
fortfar Wetterbergh — huru mycket ljus och värma en
dylik man som Tegnér, utan att sjelf veta deraf, spridde
omkring sig, och huru djupt han verkade på ungdomen,
och hvilken vördnad man den tiden hyste för den store
anden, för snillet.“

Och om “sin ungdoms skönaste ögonblick“ berättar
han bland annat följande, hvilken äfven lemnar en bild
af den unge studenten Wetterbergh.

»En afton — (det var mulet, inen mildt i luften) — hörde jag
det dofva ljudet af en studentsång på afstånd. Jag satt ensam vid
min lampa och arbetade och läste på det så kallade »Hylanders
kollegium», en qvartbok i grå pappersband, och på latin till på köpet.
Sången närmade sig — jag urskiljde nu:

»Se öfver dal och klyfta
Den unga Majsol ler»

T hast fick jag rocken och mössan på och störtade ut. Det var
mörkt dernere då jag trängde mig fram mellan min värds gesäller
och pigor, som ställt sig i förstugudörren för att höra på.

Jag visste ej hvad jag egentligen skulle göra; men hopen, mörk
som en stormsky, kom Bredgatan uppför, och allt tydligare hördes
genom sången de jemna stegen af ett par hundrade menniskor, som
tågade framåt i rask takt.

»Nu ä’ di ude,» hörde jag en piga bakom mig säga; »di ska’
nog till Tegnérens och ropa »vivatt».

Tegnér! Tegnér!

Jag hade dagen förut — ungefär med samma känsla som en
muselmau då han första gången skådar Mekka gått Stora Gråbrödra-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:18:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1881/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free