- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1881 /
17

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - “Onkel Adam“. Hans lif och diktning af Karl Warburg. Med stålsticksporträtt af C. A. Wetterbergh (Onkel Adam) vid 76 års ålder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Det gamla Göta lejon hvilar
Med öppna ögon sofver det.»

Halt! — nu stodo vi utanför Tegnérs boning. Det var mörkt
på Stora Gråbrödragatau, men der inne brunno ljus — de tirade
troligen någon familjefest.

Då studenterna stannat — började de utvalda såugarne att sjunga
några af Tegnérs sköna sånger. Jag har aldrig i en sådan massa
varseblifvit en sådan stillhet, som nu bland omkring tre hundrade
studenter. Det föreföll mig som en gudstjeost, och jag tackade ändå
ödet att det var mörkt, ty jag kände, att jag icke hade långt efter
tårar. Jag var aderton år den tiden, och, som Munch så skönt
säger, »väntade på lifvet*» — men jag minues ännu lika varmt, huru
det då var. denna snart sagdt religiösa vördnad, jag hyste för dessa
Guds utvalda, som man kallar snillen, och hvilkas ljus lyste upp
deras tid och ännu kastar en och annan hittills ofördunklad stråle
in i vår.

Sedan sången slutat, uppstämdes ett väldigt Esaias Tegnér vivat;

— vivat Esaias Tegnér! Det var icke för professorn, ej för den
frejdade greken, ej en gång för skalden, dessa väldiga vivatrop störde
qvällens tystnad. Nej, det var för en idé, en vnglingstanke, för allt
stort och skönt, allt Minnesrikt och förhoppningsfullt i vårt land —
med ett ord: för Esaias Tegnér.» — —

Hvad umgängeslifvet angick, så var dermed ganska
skralt bestäldt för en student på den tiden vid
“kungliga karolinska akademien“, ty endast professorssöner och
sådana rike ynglingar, som stodo under enskild professors
uppsigt, voro så lyckliga att erhålla entré i “societeten“,
så att de fingo “öfva sig att äta med gaffel “ och föra
konversation med andra fruntimmer än sina städerskor *).
Några offentliga förlustelser voro då ej tillåtna i
“universitets- eller gymnasiestäderna“, och det enda publika
nöje, som någon gång, ehuru sällan, bestods en städad
yngling var — eldsvådor.

Man var alltså hänvisad till kamratkretsen, också
den käraste och bästa kretsen under ungdomsåren. På

*) I det afseende hafva kanske icke tiderna allt för mycket
ändrat sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:18:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1881/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free