Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - “Onkel Adam“. Hans lif och diktning af Karl Warburg. Med stålsticksporträtt af C. A. Wetterbergh (Onkel Adam) vid 76 års ålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skrifver Wetterbergh sjelf härom — “en af dessa vackra
men omöjliga idéer, som så ofta strömmar igenom ett
ynglingahjerta“; men, nog af, från den stunden begärde
han emellertid ej mera någon väsendtlig hjelp af fadern;
genom mödornas och försakelsernas hårda skola arbetade
han sig fram till sitt mål. Man kan läsa sig till
Wetterberghs ställning under denna tid i följande ord ur en
af hans noveller:
»En fattig student! Man reflekterar ganska litet på denna
benämning — men det är likväl, i få ord sagdt en alldeles egen
belägenhet att vara fattig och tillika student, det vill säga att ega
intet, under den tid man sträfvar att göra själen rik, det vill säga,
att man beständigt håller på att sjunka ner i djupet, under det man
nappar efter blommorna som stå på stranden, att försynen fästat
blyvigter vid ungdomshoppets bevingade fötter, så att det ej flyger,
och att den enda trösten är, att vingarne sitta qvar.»
Wetterberghs studium var nu ändradt i och med
att han studerade “på egen bekostnad“. Hans håg stod
mera åt naturvetenskaperna än åt lagfarenheten och så
beslöt han i all hemlighet att slå om och bli läkare.
Fadern fick icke veta derom förr än “medikofilen“ var
aflagd. Wetterberghs favoritstudium var kemien och i
detta ämne der han förvärfvat sig “ett godt rykte“ gaf
han icke ta lektioner. För öfrigt lefde han som så
mången student på hoppet om framtiden d.v.s. på skuld.
En ädelmodig beskyddare och hjelpare fann han i
prosektorn Johan Bernhard Pramberg (sedermera professor
och död 1873 vid 85 års ålder) som sjelf med ganska
små inkomster försträckte honom med penningar “utan
annan säkerhet än ett tacksamt hjerta och en anteckning
i almanackan“. Man misstager sig bestämdt icke, om
man antager, att Pramberg stått modell för den
hederlige akademieadjunkten Wenzel i “Pastorsadjunkten’’,
hvilken hjelper Lindner under hans studenttid, och att till
honom äro adresserade följande ord i denna novell:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>