Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - “Onkel Adam“. Hans lif och diktning af Karl Warburg. Med stålsticksporträtt af C. A. Wetterbergh (Onkel Adam) vid 76 års ålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nar Onkel Adam uppträdde, hade allmänheten till
stor del lefvat på öfversättningar af August Lafontaines
kärleksromanes “Victor eller Skogsbarnet“, “Det
underjordiska grifthvalfvet“, m. fl. och på romantiserade
skildringar af den franska romanskolan jemte deras svenske
efterbildare. Onkel Adam kunde och ville icke tugga
om hjertats angelägenheter, dess fröjder och smärtor,
icke heller ville han tillgripa häfden och söka lemna
historiska romaner å la Walter Scott. Hans studier
hade icke legat åt det förflutna, men såsom läkare
hade han haft rikt tillfälle att studera det närvarande
och — i likhet med sin stora samtida — mästaren bland
allt hvad författare af “tendensromaner“ heter, Charles
Dickens — valde han samhället till sitt ämne. Men då
var det ock gifvet — för så vidt man icke begär af
skriftställaren, att han skall vara en andlig kallbloding
— att han måste taga parti i de strider, som
genom-bäfvade hela det utvecklingsskede af vår historia, inom
hvilket hans författareverksamhet föll, att han blef en af
exponenterna och visserligen icke den minst verksamme,
lör tidehvarfvets idéer. Hvad sålunda möjligen för vår
tid hans romaner förlorat genom att upptaga “problem
under debatt“ af hvilka åtskilliga nu äro lösta — det
var för deras egen tid ett ytterligare tillskott i värde.
Och säkert är, att de medverkat till flere reformer, till
flere filantropiska åskådningssätts utbredande i vårt land
bland den stora mängden, att de verkligen gagnat vid
sidan af att de roat Och om — såsom Franzén sagt
— källan ej är mindre egnad att svalka vandraren för
det, att hon afspeglar himlens stjernor, aå är å andra
sidan hon ej mindre skön för det hon tillika skänker
praktisk nytta.
Spörjer man nu, hvilken tendens, som fyller Onkel
Adams form, hvars andas barn han är, så taga vi åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
