- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1881 /
51

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Då sjön brann hvit». En folklifsbild från skären af Mathilda Lönnberg. Med 2:ne teckningar af Carl Larsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nog, det är blott Ivar och jag.“ Hon qväfde en suck
och teg.

Uppifrån stranden ljödo nu springande steg, och
Maj’-Lena utstötte ett förnöjdt: “Ändtligen.“ Utifrån
sjön hördes ock i detsamma raska årslag. Den unga
qvinnan igenkände dem strax. Detta ljud jagade blodet
i varma vågor till hennes kinder, panna och hals, och
hon vände bort hufvudet.

“Ijane mig, är det inte Ivar, som kommer från
lots-ningen!“ ropade Maj’-Lena. “Nå, Gertrud, då kanske du
hellre stannar hemma ?“ tilläde hon, plirande med ögonen
på ett småslugt sätt.

“Nej, hvarför skulle jag det?“ svarade den unga
hustrun i något tvungen ton, “vi äro väl vana vid, att
han får lof att resa och komma igen. God qväll, Ivar,
och adjö med detsamma. Nyckeln till stugan ligger
under trappan!“ ropade hon mot mannen, som i detta
ögonblick lade till vid andra sidan af bryggan.

Han stod med ett språng på land. “Hvem följer
med mer än ni två qvinfolk?“ sporde han hastigt.

“Ville kommer der,“ blef svaret.

“Så-å.“ Han mätte med en forskande blick haf och
himmel. “Jag håller för, att det vore bäst, att ni
stannade hemma,“ sade han, “sjön ser ful ut och solen
bäddar under sig.“

“Kan tro, du vill hafva Gertrud hemma,“ sade
Maj’-Lena med sin småsluga min.

Gertrud rodnade åter och vände sig bort, och äfven
Ivars väderbitna drag fingo en högre färg, men ingen a# .
de båda makarne svarade henne ett ord. Den unge
lotsen tycktes vänta, att qvinnorna skulle gifva efter för
hans råd och stanna hemma, men så skedde ej.
Gertrud reste sig tvärt om och lösgjorde båten, då Ville nu
stod på bryggan fardig att stiga uti. Hon smög med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:18:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1881/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free