- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1881 /
54

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Då sjön brann hvit». En folklifsbild från skären af Mathilda Lönnberg. Med 2:ne teckningar af Carl Larsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

grundet, som de nu seglade förbi nära nog för att låta
bränningen stänka högt upp på seglen. Gertrud knep
tillsammans läpparna och drog sig i lä om focken.

“Det der får du lof tala om för mig,“ sade Maj’-Lena.

Gertrud gjorde en varnande rörelse med handen,
men Ivar märkte det icke. “Det var en gång i
Amerika,“ sade han vårdslöst, “i New-York, på den tiden
jag seglade med morbror min, ni vet, jag var jungman
på .hans stora “slättopp Fri den “ och då gjorde jag, som
så mången sjöman gör, sedan han kommit i land, jag
strök omkring på gatorna, och så kom jag då till en
sjömanskrog. Folket der var af alla nationer, och man
pratade hit och dit. Flera sjömän berättade, att de låtit
spå sig af en gammal qvinna, som kunde säga riktigt
sant. “Hon är från ditt hemland,“ sade en tysk matros,
som jag kände, “det är en svenska. “ Jag vardt nyfiken
och gick dit med flera svenska sjömän. Spåqvinnan bodde
i ett af New-Yorks otrefligaste qvarter, och det började
mörkna, innan vi kommo dit. Yi stego uppför en mörk
och smal trappa och in i en stor sal. En medelålders
qvinna ville afvisa oss, sägande att sibyllan var sjuk —
ganska sjuk och icke mäktade taga emot oss. Yi
grälade och mokade med dörrvakterskan, och huru det var,
undsluppo oss några svenska ord. Genast hörde vi en
röst ropa i ett inre rum: “Hvem är der, Poll?“ —
“Några sjömän, faster.“ — “Låt dem komma in, Poll —
de äro svenskar. “ — “Ni är allt för sjuk, faster.“ —
“Gör som jag sagt!“ Qvinnan, som blifvit kallad Poll,
gick åt sidan och vi inträdde. Det var ett litet rum,
svagt upplyst af en lampa i taket. I en sparlakanssäng*
med rosigt kattunsomhänge låg en aftärd, mycket gammal
qvinna, med kinder röda af feber och en brinnande blick.
Hon reste sig i sängen. “Varen välkomna, landsmän
sade hon. “Jag förmår inte mycket nu, men — jag*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:18:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1881/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free