- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1881 /
56

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Då sjön brann hvit». En folklifsbild från skären af Mathilda Lönnberg. Med 2:ne teckningar af Carl Larsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ivar satt tyst och spanande vid styret, Hans blick
var skarp, kring munnen låg ett hårdt, nästan
smärt-fullt drag och hans näsborrar vidgade sig, liksom
inandades de med begärlighet den friska hafsluften.

Maj’-Lena deremot begagnade sig af tillfället för att
med hufvudet lutadt mot näten sjunka i en stilla slummer.

Gertruds halfslutna ögon tycktes- heller icke
obenägna att följa detta föredöme, men det var blott
skenbart. En uppmärksam iakttagare skulle kunnat i detta
kalla ansigte följa tankarnes vexlande gång, liksom man
äfven i tillfruset vatten kan skönja formen på de skyar,
som segla deröfver. Det var inga glada, lekande tankar,
som afspeglades i dessa mörka ögon eller lägrade sig
som tunga moln på denna breda panna, under det att
hennes mun behöll samma lugna uttryck, som alltid
utmärkte den. Frammanade af mannens ord stormade
tan-karne fram och tumlade om med henne. Hon förstod
hvad han menade, hvarje hans ord var tydligt för henne
och skar henne i själen som ett skarpt knifhugg. Ah,
sitt hjerteblod skulle hon velat gifva for att dermed
återköpa det förflutna, men — det stod med outplånliga
drag ristadt i hennes lefhadsbok och i hans. Nu satt
han der och tänkte intet dervid annat än på att styra
båten, och han hade dock falt ord, som gnagde och tärde
på hennes hjerterötter; men han aktade det intet, så
trodde hon. I detta ögonblick dvaldes dock deras tankar
vid samma minne, minnet af deras bröllopsdag. — Den
kom med stark storm, “sjön brann hvit“, som det heter
på skärbons språk, ty hela hafvet var en skummande
bränning. I bröllops-gården, belägen på en udde af
fastlandet, tvekade man, huruvida brudgummen skulle kunna
trotsa vädret och komma. Alla undrade, icke minst
bruden. Hon satt uppe på kammaren i sin lysande skrud
med händerna i skötet. Det svarta lifstycket slöt sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:18:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1881/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free