- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1881 /
57

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Då sjön brann hvit». En folklifsbild från skären af Mathilda Lönnberg. Med 2:ne teckningar af Carl Larsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om hennes smärta växt, och den röda klädeskjorteln låg
i tunga veck kring hennes höfter. Guldkronan sirade
hennes hufvud och den skira slöjan föll ned öfver hennes
hals och axlar — men ansigtet var blekt och färglöst.
Ute i nattstugan hviskade tärnorna med hvarandra:
“Skall han komma?“ — Ja, han var der. Han stod i
förstugan våt af hafsvatten, men leende och lycksalig.
Han skulle äkta skärgårdens fagraste ros, och han
älskade henne. Utan tvifvel var han henne också kär,
trodde han, fastän hon var så blyg — hon nästan
undvek honom, men säkerligen var hon nu mycket orolig.
I en sådan storm skulle fa vågat sig ut, men han hade
dock kommit. Osedd hade han lagt till vid en annan
vik än den vanliga framme vid gården och på en
bakväg gått fram till byn. Han bar sina brudgumskläder i
en rensel och var iklädd en röd skjorta och “sydvest“.
Han ville nu lugna den unga brudens farhågor, fastän
det nog icke hörde till ceremonielet att träffa henne före
vigseln. Han smög sig uppför trappan. Han hörde
tärnornas prat inne i “nattstugän“, han såg bruden sitta
allena och sorgsen inne i kammaren. Han kunde grant
se henne genom en springa till den halföppnade dörren.
Nu kom en af tärnorna in. “Han kommer nog!“ sade
hon, liksom för att svara på en outtalad fråga.

“Ja, han kommer nog!“ ljöd det som ett eko från
den bleka bruden, “han kommer nog, och om han också
inte komme — så vore det blott ett uppskof — han
kommer i alla fall en annan dag.“

“Stackars Gertrud! kronan är dig nog tung.“

“Åh, så tung! när en bär den för den, som en inte
håller kär.“

“Hvarför sade du inte nej?“ sporde tärnan något
otåligt, “men vet du, i ditt ställe vore jag glad — du
har inte just roligt hemma.“

Svea, 1881. 3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:18:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1881/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free