- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1881 /
59

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Då sjön brann hvit». En folklifsbild från skären af Mathilda Lönnberg. Med 2:ne teckningar af Carl Larsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig emellan och lofvade, att följande dag sjelf föra hem
bruden. Ivar for hem allena.

Tidigt om morgonen derpå måste han ut för att
lotsa ett fartvg, och han återvände först sent på aftonen.
Redan långt ute på sjön såg han, att eld var upptänd i
hans stuga. Månne Gertrud väntade honom der? Ja,
hon satt framför spiseln med nedböjdt hufvud och
händerna i skötet. På bordet låg en hvit duk, och der stod
framsatt hvarjehanda kallmat, öfverlefvor från
bröllopskalaset. Ivars hjerta klappade våldsamt. Han öppnade
dörren sakta och steg in. Hon flög upp och vände mot
honom ett blekt ansigte och ett par förgråtna ögon.

“Gertrud, allra käraste, har du varit allena länge?"
Han utbredde sina armar mot henne. Hon svarade med
att gömma ansigtet i sina händer och utbrista i
snyft-ningar.

Han närmade sig henne och ville lugna henne med
blida ord och smekningar, men hon undvek honom med
förskräckelse. Ack, hans aning hade icke bedragit honom,
hon var icke blyg, hon var rädd. Då kom det Öfver
honom såsom en frossa, han gick ifrån henne och stälde
sig långt bort. Han höll henne så kär och kände sig
så olycklig. Efter en stund kom det också harm i hans
sinne, och han sporde i sträng ton, hvarför hon grät.

Hon upplyfte sitt ansigte mot honom och svarade
med darrande röst, under det att häpnad och sorg halft
omedvetet lade folksagans ord på hennes läppar: “Ah,
jag må väl gråta och aldrig vara glad, jag har ej blifvit
gift med den man jag likade ha!“

“Din fader sade, att så säga alla mör,“ började Ivar
i tvungen ton och att ditt hjerta snart skall vända sig
till mig, — då det är fritt.“

Hon skakade på hufvudet och snyftade: ^Nej, nej!
aldrig.“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:18:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1881/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free