- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1881 /
61

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Då sjön brann hvit». En folklifsbild från skären af Mathilda Lönnberg. Med 2:ne teckningar af Carl Larsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förstämda och tysta, bärande samma börda, men hvar
för sig* ensam, hvälfvande samma tanke i hågen, närande
samma gnagande oro, lidande samma plåga, som båda
ansågo utan läkemedel, — trötta vid lifvet, som icke
bragte dem den lycka, hvarefter de törstade och hvilken,
liksom vattnet i den gamla myten, vek undan för deras
försmäktande tunga. .

Solen försvann och den ljusa vårnattens skymning
insvepte hafvet, innan de nådde grundet. Näten utlades
och en hvar lade sig till ro, endast en i hvarje båt
vakade. Vinden hade mojnat af och blott en stark
dyning vaggade båtarne. Ivar hade erbjudit sig att vakä,
men trött och ansträngd, som han var, föll han snart i
en djup sömn. Hans hustru bredde en sjal öfver honom,
för att skydda honom mot nattkylan, och vakade sedan
öfver att båten icke skulle råka i drift.

Det dröjde icke många timmar, innan solens första
strålar åter började att färga hafvet, och med det samma
friskade vinden upp. Det vardt lif och rörelse bland
fiskarbåtarne. En hvar tog upp sina nät, blänkande
som silfver emot det gulröda hafvet — iflätade som de
voro med fagra fiskar. Den ena båten efter den andra
vände om med sin rikliga fångst, roende hemåt så fort
som tre par starka armar kunde mäkta. Blott en båt
vardt orörlig liggande på samma ställe, det var Ivars båt.

“Hej då!“ ropade en ung gutt till Gertrud, “tänker
ni stanna här ute ensamma ?“

“Han sofver,“ svarade den unga qvinnan, visande
på sin man, som låg utsträckt i båten.

“Väck honom dåt“ svarade ungersvennen, “en far
lof att berga sina nät. Det blir snart frisk vind, skall
jag säga, om ni inte ser det sjelfva,“ tilläde han och
visade, på himlen, som mörknade, och på hafvet, som
brusade doft.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:18:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1881/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free