- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1881 /
63

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Då sjön brann hvit». En folklifsbild från skären af Mathilda Lönnberg. Med 2:ne teckningar af Carl Larsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Måntro hon inte tordes väcka honom,“ lindrade
Melker, högst lifvad af denna förmodade upptäckt, “han
ser jemt så barsk ut.“

“Ah nej,“ svarade Maj’-Lena afvisande, “hon är nog
lika så katig som han.“ Efter dessa omdömen vände de
sig till näten, hvilka i största hast upptogos, och så grep
man till årorna och skyndade med raska tag mot hemmet.

Så länge en skymt af deras båt syntes, satt Gertrud
qvar på sin båttoft, men då den försvunnit, flyttade hon
sig sakta, så att hon kunde se den sofvande. Han
smålog fortfarande åt de drömmar, som kringgyckladc honom.
Hon såg på honom länge. Huru lugnt han sof! Sedan
riktade hon sin blick utåt hafvet. Det mörknade mer
och mer, och hvitskummiga vågor reste upp sitt hufvud.
Öfver himlen drogo molnen sin förlåt, skymmande dess
klara blåa färg, och vinden pustade och suckade. Hon
återvände till Ivar. Hade hon handlat obetänksamt?
Snart skulle sjön vara en enda fräsande bränning. Båten
vaggade nu häftigt, dess rörelse väckte den sofvande.
Han gjorde en rörelse och reste sig upp. Gertrud satt
orörlig på toften långt bort och såg utåt sjön. Hon
stödde hufvudet mot handen och syntes ej gifva akt på
honom. Alla båta^ voro försvunna, och rundt omkring,
hvart ögat såg, fans endast en mörk himmel och ett
skummande haf. Vinden tjöt omkring dem och vattnet
sjöd och bubblade, — vågor från venster och från höger,
hvirflande, brusande, tjutande.

Gertrud vände sig nu mot sin man. “Skola vi
försöka att berga näten ?“ sporde hon.

“Näten ?“ svarade han med ett trotsigt skratt. “Spörj
snarare, skola vi försöka att berga lifvet? — Hur kunde
du sofva så länge, barn ? Att jag föll i sömn var mindre
underligt, jag har haft så trägen tjenstgöring länge och
var så* trött. Men hvar har Maj’-Lena tagit vägen ?“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:18:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1881/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free