- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1881 /
64

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Då sjön brann hvit». En folklifsbild från skären af Mathilda Lönnberg. Med 2:ne teckningar af Carl Larsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Det var mycket spordt på en gång,“ svarade hoc.
“Maj’-Lena följde med Melker hem för mer än en timme
sedan — och jag har inte sofvit, — men jag vilie icke
väcka dig!“

Han skakade på hufvudet och log. En brusande
våg for med våldsam fart mot båten, hoppade öfver
relingen och fy Ide den till hälften med vatten.

“Jag fruktar, det varit bättre att väcka dig,“ sade
hon sakta.

Han svarade henne icke. Han hifvade upp ankaret
och satte till segel.

“Hvad gör du?“ sade hustrun ångestfullt.

“Det enda jag kan göra,“ svarade han, “jag kastar
loss och länsar undan för stormen.“

“Barmhertige Gud! hvar skola vi då hamna?“
sporde hon.

“Det fins väl land på andra sidan, Gertrud —
såvida/- — Han slöt icke meningen.

‘•Såvida, Ivar?“ —

“Såvida vi ej gått till botten dessförinnan,
Ger-trud.“ —

“Att jag skulle bringa dig i en sådan fara!“ klagade
hon, i det hon tog öskaret och började ösa ur vattnet.
Ingen talade vidare. Båten hoppade på vågen, stundom
böjde den sig ned, fardig att kantra, men reste sig
åter. Nästa våg tog den och slungade den mot skyarna,
som tunga och regndigra hängde ned öfver vattenytan;
men så sänktes båten åter ned i ett djup, der endast
mörka hotande vågor syntes på alla sidor, och de hvälfde
sig öfver båten, fardiga att begrafva den i sitt svalg, —
och så var den åter uppe. Då och då bröt solen fram
med långa bleka strålar. I sådana ögonblick skimrade
vågen, bildade grottor af grön kristall med silfvertak af
skum, och så — försvann solen. Vågen blef åter tung

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:18:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1881/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free