- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1881 /
66

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Då sjön brann hvit». En folklifsbild från skären af Mathilda Lönnberg. Med 2:ne teckningar af Carl Larsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Det måste du, barn, du får lof att kunna hålla ut
öfver natten — den blir nog inte bättre än dagen varit.“
“Tror du? Ja, en mun dricka skulle jag vilja hafva,
tungan låder vid min gom, men äta förmår jag icke/*
Sedan följde åter tystnad. Stormen tilltog och mörkret
foll på.

“Skulle du ej försöka att hvila nu?“ sade Ivar efter
en stund, och hon lade sig ned i båten. Han trodde, att
hon sof. Han höll ögat riktadt på molnen och på vågen,
och styret hvilade i hans hand. Skotet skar in i köttet,
men han aktade det ej. Han tänkte, att denna natt
skulle varda den sista. Bet var honom likgiltigt, om
så blef, lifvet hade just ej så högt värde för honom.
Han hade kämpat och gjort hvad han kunnat af
pligt-känsla snarare än af kärlek till lifvet. Som han då satt,
kände han något varmt vidröra sina händer. Gertrud
hade krupit fram till honom, hon pressade sina läppar
mot hans hårda arbetsvanda händer.

“Hvad gör du der, barn?“ sade han förebrående.
“Ivar!“ sade hon, i det hon smög sitt hufvud till
hans bröst och lät det hvila der, medan hon talade.
“Kan du förlåta mig — både detta och det andra ?“

“Du kunde ej hjelpa det, stackars barn,“ svarade
han sakta, “ehuru det nog var tungt för mig, har det
allt varit det för dig också. Jag tänker, att du nog
önskat, att jag skulle hafva seglat min kos för länge
sedan, — och nu är jag väl på vägen, men du är ju
också med, arma barn.“

“Jag har aldrig önskat dig borta,“ sade hon med
varmare tonfall än som kunde missförstås.

“Gertrud!“ sade han häftigt, derpå fortfor han i
kylig ton, “och den andra, Gertrud? — är du nu vorden
trolös mot honom ?“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:18:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1881/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free