- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1881 /
67

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Då sjön brann hvit». En folklifsbild från skären af Mathilda Lönnberg. Med 2:ne teckningar af Carl Larsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Det fins ingen annan, Ivar,“ svarade hon med ett
litet skratt, “det har aldrig funnits någon.“

“Men du sade ju, Gertrud?“

“Jag sade ingenting sådant, Ivar, jag lät dig tro
det, jag var så upprörd och skrämd, och jag förstod
icke, att jag då skilde dig från mig för alltid, och hade
jag än förstått det — så fruktar jag, att jag skulle gjort
på samma sätt. Men snart insåg jag, huru det var, —
jag förstod, att du aldrig mer kunde älska mig“ — —
“xick, barn!“

“Jag har derför ödmjukt tagit emot hvad du kunde
ge mig, äfven då, när du blifvit mig kär — så som ingen
torr varit eller blir, — men nu, Ivar, då vi båda inom
kort skola stå inför Guds ansigte, nu vill jag tala, medan
mörkret döljer mig, och du icke kan se min blygsel.
Jag vill, att du skall få veta sanningen, och nu, Ivar,
vill jag åter gå ifrån dig. — Gud välsigne dig, min
käraste, och förlåt mig!“ Hon ville åter glida bort och
intaga o samma plats som förr, men han höll henne qvar.

“Ah, Gertrud,“ sade han, “nu kom lyckan till mig,
då sjön brann hvit. — Nu skulle jag vilja lefva, — nu
känner jag mod och lefnadslust vakna inom mig. Jag
vet, att vi skola lefva i många år för att tacka Gud för
den lycka, som denna stormnatt bragt oss.“

“Åh, Ivar, landet är så långt borta.“

“Men ett fartyg kan komma.“ —

“Det gifve Gud!“

“Amen!“

De sutto åter tysta och stormen röt omkring dem
och natten var mörk, man hörde blott vågornas brus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:18:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1881/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free