Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Breitenfeld. Ett tvåhundrafemtioårsminne. Poem af Axel Sundberg. Med 2:ne teckningar af Carl Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ger mani ens land. Man kämpar der om skatten
Af fädrens tro, af tankens fria rätt,
Och hvar gång striden rista ses sin fackla
En furstetron, en krona börjar vackla.
Med hån förföljd blir Luthers helga lära,
Och dess bekännare med svärd och brand,
När ej de vilja kejsarns fana svära
Och kallt förråda tro och fosterland.
Familjeband och heder, dygd och ära
Bli lekverk blott i soldateskens hand!
Med svärdet skipas rätt och skrifvas lagar.
Man tycker sig se åter Neros dagar.
Förgäfves bidar man en hjelp i nöden,
Förgäfves stiger bönens skygga ljud;
Mer känslolös är icke sjelfva döden,
Mer obevekligt ej vårt Ödes bud,
Än detta tretal, som styr Tysklands öden
Och svept dess sköna jord i blodig skrud;
Hvars namn med eldskrift stå i häfden skrifna,
Till skräck för hela menskligheten blifna.
“Roms sköldu och “Ligans svärd“ hvad allt han hette,
Den gamle Tilly, ligans general,
Som furstestorhet blott med svärdsmått mätte
Och knappt kan tälja sina segrars tal;
G ref Pappenheim, till kraft som mod en jätte,
Som dristigt låter ifrån dal till dal
Uti en än ej bruten segerbana
Stolt fladdra kejsarns lagerhöljda fana.
Den främste städs’, der stridens stormar rasa,
Der faran vinkar, och der äran ler,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>