Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Breitenfeld. Ett tvåhundrafemtioårsminne. Poem af Axel Sundberg. Med 2:ne teckningar af Carl Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tills sin idol, den ridderlige Yasa,
Han fick i hjeltegrafven följa ner;
Och Friedlands furste, Tysklands skräck och fasa.
Den dystre Wallenstein, hvars stjerna ger
Sin återglans åt furstar, folk och länder,
Till dess i blod hon släcks af mördarhänder.
Som mästaren man i en framtid känner
Utaf de verk, han efterlemnat har,
Så kännas också dessa svärdets männer
På sina dåd ännn i våra dar.
Man för sitt nöje skymfar, plundrar, bränner
Och dessemellan bödelssvärdet drar.
Allt sker med trosnit såsom förevändning,
I allt man utför blott “en högre sändning“.
Med eld och stål man löser alla frågor —
Och på sin riddarsköld, nyss blank och ren,
Af Elbestadens hemska offerlågor
Får Pappenheim ett evigt återsken.
Yid Felsberg och Neu-Brandenburg i vågor
Af grymt utgjutet blod har fläckats re’n
Den gamle Tillys dittills friska lager,
Hvars grönska bytts uti en blodröd dager.
Hvad högst och heligast en menska eger
Ger Wallenstein till pris åt sina män;
Med tärningkast man skiftar i hans läger
Båd’ gyllne skatter, dygd och skönhet, men
B,e’n straffets Herre ristat namnet Eger
I skötet af den dunkla framtiden.
Det glimmar der, ett spöklikt Mene Thekcl
För stolta herskare i hvarje sekel. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
