Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Breitenfeld. Ett tvåhundrafemtioårsminne. Poem af Axel Sundberg. Med 2:ne teckningar af Carl Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den slagtning slagen är, den seger vunnen,
Som gjorde den förtryckta kyrkan fri;
Bräckt bojan är, af våld och ränker spunnen,
Och tystadt vantrons hesa uggleskri.
Nyss slaf ännu, man djerfs knappt öppna munnen;
Det är som låge kafveln än deri
Och blixtarna ifrån befriarsvärden
Förblända ännu den försagda verlden.
Roms sköld var krossad, Ligans svärd var brutet
Och nederlagdt var med ett enda slag
Hvad nyss förut med öfvermod var skrutet.
Vid qvällen af sin långa lefnadsdag,
Bestänkt af offers blod, oskyldigt gjutet,
Står Tilly vid sin äras sarkofag,
Der bleka skuggor gå i qvällens timmar
Och brända städers aska dystert glimmar.
Men “Gideon“ och “hjelten ifrån Norden“,
“Vår sköld, vårt värn“, så ljöd det lof hon gaf,
Den utur träldomen förlösta hjorden,
Befriaren, som lyftat oket af. —
Vår storhetstid är nu en saga vorden,
Men Åran vakar troget vid dess graf;
Och Gustaf Adolfs namn och Leipzigs lager
De stråla än i oförvansklig dager.
Axel Sundberg.
v^.ooQle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>