Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tafla ur turistlifvet af Eva Brag. Med 5 illustrationer tecknade efter fotografi af R. Haglund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tafla ur turistlifvet.
l.
ackert, ja underskönt, om du så vill, Signe lilla,
men här skakar ju som på en rutschbana,“
knorrade grosshandlar Elvers en het julidag, i det att han
sträckte ut sina fortkomstledamöter så långt som
jern-vägskupéns utrymme, men längre än den midtemot
honom sittande medpassagerarens rätt medgaf.
Och att denne brukade stå på sin rätt, var kändt i
hela Bergslagen, ja, öfverallt inom affarsverlden, hvarest
brukspatron Dalens namn var bekant. Icke desto mindre
underlättade han inkräktningen med exemplarisk
artighet, i det att han inpassade sina svullna och af
outrotliga liktornar plågade fötter i ännu trängre förhållanden
än dem, i hvilka de torut befunnit sig. Väl öppnade han
de tjocka läpparne för att taga sin hembygds bana, sina
förhoppningars grundval, sitt hjertas älskling i försvar,
men då han besinnade, att den sparsamhetshänsyn, som
gjort sig gällande vid anläggningen af Vessman—Barkens
jernväg, ej kunde godkännas af dem, som till denna ej
stodo i något annat förhållande än passagerarens rent
tillfalliga, talade han i stället om ortens rikedom på
grufvor, hyttor och jernbruk och om den lysande
framtid, som förestod dessa, då den hårdnackade, den genom
sin permanens rent af obegripliga krisen väl en gång
var törbi. Dock flög ej sällan hans blick till
grosshandlarens dotter, den fagra, mörklockiga Signe Elvers, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
