- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1881 /
104

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tafla ur turistlifvet af Eva Brag. Med 5 illustrationer tecknade efter fotografi af R. Haglund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Der stå de! Och de tyckas ha ådragit sig den
öfriga allmogens lifliga uppmärksamhet. Går det ej an,
att ni talar till dem, doktor Hilmer ?“

När turisterna kommo fram till de begge kullorna,
hade redan en ärevördig leksandsgubbe i blå häktrock
med stora silkerosor på axlarna och knäbyxor af skinn
tilltalat den längsta och blondaste af dem. Hon vände
förlägen bort ansigtet, och utan att svara ett ord kämpade
hon uppenbart mot lusten att skratta.

“Det der är riktiga bondfasoner,“ sade doktor Hilmer.
“Men vackra äro de — isynnerhet den mörkaste. Hon
är onekligen en riktig skönhet. “

Då leksandsgubben frågade den andra kullan
hvar-ifrån hon var och hvad hon hette, svarade hon lågt och
rodnande, att hon hette: “Signe Carlsdotter.“

“Du är allt en falsk kulla du,“ sade den gamle
för-törnad, “fast du prydt dig med öfdel, röd hatt, knytning
med bjellernål, rödrandigt lif och allt det, som våra kullor
bära. Och det är du också, som inte ens har nog
folkvett att svara på en ärlig fråga. I kommen inte långt
genom att lysa med lån ta fjädrar. “

Först nu igenkände de svenske herrarne och Mr
Howard fröken Elvers och Miss Walsingham i de begge
i ståtlig leksandsdrägt klädda flickorna, och de förstnämde
bemödade sig om att lugna den förargade leksandsgubben.
Då Mr Stillingford anmärkte, att han redan i kyrkan
upptäckt hemligheten, sade Isabel:

“Jag märkte det nog. Men säg mig på tro och
heder: Var det Miss Elvers eller mig, som ni först
kände igen?“

“Miss Elvers,“ sade den samvetsgranne Robert
Stillingford efter en stunds betänkande och vågade ej
att se på sin fästmö.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:18:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1881/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free