Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Sommarlof». Poem af Anna A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det blef hans valspråk från hans utgångsdag,
Han vande sig att aldrig “släppa tag“;
Så gick det, genom arbete och nöd.
Ack, menskan lefver icke blott af bröd,
Men kraft får den, som på sin sändning tror
Med blick på målet last! Excelsior!
Om handen frös, och foten likaså,
Hvad mer, i hjertat var det varmt ändå!
Var k am in ar111 trång, och ögats utsigt skymd,
Ack, utan gräns låg hoppets ljusa rymd!
När som student man komme hem till mor,
Då vore mödan glömd. Excelsior!
Och så gick gossens skoltid “som en dans“,
Trots kindens glöd, trots ögats feberglaus.
Kom sommarlof, med blommor, ljus och sång.
Till hemmet styrde han ibland sin gång;
Men länge ej han dröja fick hos mor:
Han hade kondition. Excelsior!
Och smyckad stugan stod som till en fest,
Ty enkan väntade en hedersgäst.
Löf doftade, och blommor likaså,
Allt hade tagit högtidsdrägten på.
Med blicken strålande af fröjd gick mor:
Nu gossen var student. Excelsior!
Han kom, en kyss han på sin panna fick,
Och hon var lika ren, som när han gick.
Men stridare var glöden i hans barm,
Och kinden — tyckte mor — var alltför varm.
“Välkommen hem, mitt barn!“ — “Tack, hjertans mor
Betyget har jag här. Excelsior!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
