- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1881 /
112

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det forna Jönköping. Skiss af Viktor Rydberg. Med 2:ne färgtrycksbilagor, båda efter teckning af författaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

alltid legat öppen, med undantag för året 1309.
Konung Birger och hans bundsförvandt, konungen i
Danmark, läto då gräfVa en graf omkring staden och
uppkasta der bakom en vall af stockar och jord. Kort
der-efter angreps och nedbrändes denna torskansning af hertig
Erik, som stormade och intog äfven sjelfva slottet.
Gropen är ett minne från denna brödrastrid. Sådan hon
nu ligger der grön och blomsterprydd, har hon
emellertid ett rätt idylliskt utseende och synes endast minnas
de många lekar, som stadens bållspelande och
kappspringande gossar under mansåldrar förehaft der.

Gropen eller, såsom infödingarne oftast kalla henne,
(jroppan omtalas i handlingar från 1400- och 1500-talen,
och att hon ännu framemot medlet af 1600-talet icke är
försvunnen skall ådagaläggas af kartor från den tiden,
som visa, att hon då hade en längd af 560 alnar.
Der-efter kommer hon att utplånas både ur verkligheten och
ur minnet, så att forskare, som leta i gamla handlingar
rörande Jönköping och der emellanåt påträffa hennes
namn, icke veta hvad som dermed menas. Kunskapen
härom och om gropens rätta läge är dock af vigt för
det forna Jönköpings topografi. Det talas nämligen i
dessa handlingar om gator, som “ligga upp till gropen“.
Vi veta nu hvad som dermed menas.

Men medan jag stannar vid denna arkeologiska
enskildhet, rycker du otåligt i min arm, och din blick vill
med förlåtlig nyfikenhet tränga in i staden. Vi fortsätta
då och inträda på hans förnämsta gata, Storgatan. Bedan
vid sin mynning gör hon en krok, likasom för att inbilla
oss, att vi skola råka in i en liten labyrint af gränder,
uppgjord af slumpen, utan tecken till förnuftig plan.
Men hon tager oss genast ur villfarelsen. Så snart vi
kommit förbi hörnet, ligger hon framför oss i hela sin
längd, och tvärgatorna skära henne i rät vinkel. Jön-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:18:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1881/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free