Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid aftäckandet af Frans Mikael Franzéns bröstbild i Uleåborg. Poem af Zacharias Topelius. Med afbildning af Erland Stenbergs Franzénsbyst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allsmäktig Gud har skrifvit på hans panna
I lifvet ren det ädla och det sanna;
Nu härjar ingen ålderdom det mer,
Nu kan ej dödens natt det öfvermanna.
Och der är återglansen af behagen,
Der andas kärlek i de blida dragen,
När från sin höjd på efterverldens thron
Han skådar på sin stad från barndomsdagen.
Hans moderstad, som har hans linda knu t,
Hvars elf han diat, på hvars strand han sutit
Och i hvars luft han vext till Finlands fröjd,
Har honom åter till sitt hjerta slutit.
I dag, i dag hans moder återbördar
Från vida norden, som hans minne vördar,
Från fjerran graf och flydda tidehvarf
Sin Selmas bard, hvars rykte nu hon skördar.
Och om nu tiger fosterbygdens tunga,
Skall Merikoskis våg hans namn besjunga
Och askan af hans läders brända gård
Bevittna det för gamla och för unga.
Fall, täckelse, och återgif i drägten
Af jernfast malm åt nya tiders slägten
Det stora föredömet af den skald,
Som först sjöng Finlands sång i morgonväkten.
Han, han slog Finlands lyra första gången,
När WäinÖ8 sol var än i berget fången,
Och nu, när hon befriats ur sitt band,
Nu gläds hans ande åt den nya sången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>