- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1881 /
159

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solrök, stämningar och toner af August Strindberg. Med 3:ne illustrationer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

der är stora fåtöljen och förmakssoffan och badkaret med
blomkrukorna. De se så dammiga ut de stackrarne, de
ha stått i tobaksröken hela vintern; den der pelargonen
stod på skrifbordet i lampskenet nu på forvåren när
qväl-larne ännu voro långa, och då stod fåtöljen der till höger
om skrifbordet och han fick en tyst, vänlig,
uppmuntrande nick från den der fåtöljen, när han såg upp
från arbetet, der pennan gick sin irrande gång Öfver
papperet; men när fåtöljen var tom lät han den trötta
blicken gå ut i rummet och hvila sig bland
cretonblom-morna på den der soffan; men det är så många ögon
som titta in i rummet, och lampan flammar upp. Ah!
det är solen som lyser in på akterdäck! — Se der ett
par bekanta ögon sen i fjor — så blek. Har han varit
sjuk? Nej! Vi ha inte träffats sen i fjor! Nej, man
ser hvarann aldrig så här i stan, man har så mycket att
göra! Man går från sin skola — och hem! Det har
varit en svår vinter. Barnen ha haft messlingen... Det
blåser kallt häruppe, jag går ner i salongen.

Återigen dessa många ögon som sitta och stirra på
soffan och fåtöljen. Men de se lyckliga ut, längtande,
väntande något som med visshet skall komma.

Han lemnar sin plats och går fram på fördäck för
att låta det blåsa. Men det kommer rök och os från
kabyssen der köksan står och svalkar sig. Och försalongen ;
duken är lika hvit som i fjor, syrtoutfen lika skinande,
blommorna på spegelbordet lika nya och friska, lamporna
skallra i sina messingshållare lika som i fjor, och ändå
är det nytt! Det är vårens, naturens evigt
föryngrande makt!

Och stränderna tåga förbi de öppna ventilerna i en
lång triumferande defilé, än dystra hotande, än leende
lekande, men alla så nya, så evigt unga.

* *

*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:18:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1881/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free