- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1881 /
161

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solrök, stämningar och toner af August Strindberg. Med 3:ne illustrationer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att det smäller i grenarne. Nu skulle man haft en
bössa!

Hvarför skulle man alltid ha en bössa, då man ser
ett oskadligt väsen ute i skogen. Det gifves bättre
tillfällen i lifvet då man skulle ha en bössa.

Der går en dragväg; hjulspåren efter oxkärran ha
trängt djupt ner i jorden, men det har icke hindrat ett
helt giftigt slägte af röda kremlor att sticka upp; de
behöfde kanske de der hjulspikarna i hufvudet och det
der oxtrampet öfver hjessan för att förmå sig inträda i
den synliga tillvaron.

Det ljusnar under graname, och vägen upphör vid
ett hygge; här ligga lemningar efter skogens jettar som
fallit för yxan, ty de kunde icke ryckas upp med roten;
men stubben står qvar och är öfverfallen af en skara
tickor af alla farger och storlekar; de ha kastat sig öfver
dem som flugor på lik, men de hålla sig dock mest till
de murkna som de rå på; men de se svultna ut, bleka
och blodlösa; de äro icke vackra som kremlan, och icke
heller giftiga, men de äro så nyttiga.

Och skogen mörknar igen och granarne blanda sina
grenar med mossan på marken och famna stenarne och
bygga små svala tjäll der den saffransgula kantarellen
sitter bäddad i mossan och njuter sitt korta lif, skyddad
för en brännande sol och för rofgiriga insekter.

Marken bljr däfven; porsen, en gång jagad den också
för sina döfvande egenskaper, frodas i fred bland
tuf-vorna, under gråskäggiga förfallna furor, som dött af
öfverflöd; en hackspett hamrar deruppe oclr hör efter om
det är riktigt ihåligt. Solen börjar skina hett; marken
blir stenbunden, skogen glesnar igen och nu höres ett
dån ur marken, och det drar en frisk vind i ansigtet;
det börjar skimra blått mellan de lägre grenarne, och en
doft af obrutna ostron går fram genom granriset. —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:18:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1881/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free