- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1881 /
162

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solrök, stämningar och toner af August Strindberg. Med 3:ne illustrationer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ännu några steg upp for sluttningen — och der —
haf-vet! hafvet! Vinden ligger på land och sjöarne äntra
klipporna men kastas ner igen för att börja på nytt sin lek.

Af med kläderna och ner i djupet. Hvad såg han
dernere på en sekund? En annan verld, der träden
voro röda som tång och luften smaragdgrön som hafvets
vatten; och så är han uppe igen midt ibland de sorlande
och kämpande vågorna; och han brottas med dem tills
han blir trött och lägger sig att hvila på deras ryggar:
och de kasta honom upp, som de ville vräka honom rätt
in i himlen, och de draga honom ner i mörka dalgångar
som om de ville taga honom ner i afgrunden; han
upphör att vilja, han upphör att önska, han gör intet
motstånd; hans kropp har förlorat sin tyngd, han står icke
under inflytande af gravitationslagarne, han sväfvar
mellan vatten och luft — det är den absoluta hvilan utan
förnimmelser.

Han låter vågen bära sig i land på den grunda
sandstranden, der den bildar en skräpgömma mellan klipporna.
Här har hafvet samlat allt hvad det icke kunde sluka,
sorterat, tvättat och polerat det: af brutna åror, legioner
korkar, barkar, vasspipor, laggar, tunnband. Der sätter
han sig och betraktar en lösbruten skeppsplanka.

*



De vände för sista skäret och höllo ut till hafs!
Stäfven stampar och dunkar och vinden skjuter på. Han
stod vid fockstaget och försjönk i betraktande af det
oändliga intet som sväfvar öfver en hafshorizont; han
kände sig buren på stadiga armar framåt rätt in i den
blånande skyn; hans öga söker ett mål, men finner blott
vatten och luft; han söker en fast punkt der han kan
söka hvila, men finner intet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:18:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1881/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free