- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1881 /
165

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solrök, stämningar och toner af August Strindberg. Med 3:ne illustrationer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en bäck mellan stenarne för att fly; måsarne komma ifrån
skären for att se på fridstöraren och de skrika som små
barn och fly; då flyger en kråka upp ur en tät gran och
hon flaxar med sina trasiga vingar och skriar och hotar
och jemrar och flyr till aflägsnare skär; allt flyr den
fruktade som flydde menniskorna.

Han vandrar på sandstranden; der ligger ett skelett
af en tall den hafvet gnagit hvit, den solen blekt likhvit;
den ligger som skrofvet af en drake och mellan refbenen
blomma purpurröda fackelblomster och guldgul lysing;
öfvergifna snäckskal bädda omkring den vilda astern som
lefver sitt lif på deras grafvar; valerianan doftar och
frodas i en bädd af stinkande tång.

Han lemnar stranden och vänder in i grandungen.
De stå så raka, de träden, litet för raka, men han ser
hafvet mellan dem, hafvet — ensamheten, naturen! Men
marken är så jemn som om den trampats af menskofot;
här står en stubbe — yxan har varit här; der växer en
bränn-nässla, menskan har varit här; det kan icke slå
fel, ty nässlan är menskans parasit, som icke vågar sig
ut i skogens ensamhet eller i ängens villande marker;
nässlan är en ohyra som föds af menniskan, som endast
kan lefva der menniskor finnas; den samlar allt dam
och smuts den kan åtkomma på sina ludna klibbiga blad
och den bräns när man rör den. En herrlig afkomma,
född af synd.

Han vandrade vidare. En gråsparf — rännstenens
och bakgårdens granne — den bevingade som trifves i
mullen, som badar sig i smutsen — som borde ha blifvit
en råtta efter han icke ville begagna sina vingar;

— menniskans schakal. Hvad lefde han då af
härute der menniskan icke fans? Kanske af nässlans frön?

Några steg och han hittar en skosula; det var en
stor fot, en af arbete vanstäld fot som trampat sina tunga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:18:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1881/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free