- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1881 /
179

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tankar om kroppsöfningar af professor Frithiof Holmgren, till en afbildning af Aug. Malmströms grupp: Styrbjörn Starkes sista kamp på Fyrisvall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

emot oss. Vi tycka oss se detta äkta nordiska drag af
orubbligt lugn, som kommer kämpen att aldrig, icke ens
i dödens omedelbara närhet, förlora sin fattning. Vi
påminnas om detta öfverdådiga slöseri med kraft och lif
och blod, denna föraktfulla känslolöshet för den fysiska
smärtan, denna frihet från all dödsfruktan, denna
hårdnackade kamp ända in i sista ögonblicket liksom vore
döden blott en vändpunkt i drabbningen, en öfvergång
under fortsatt strid från ett slagfalt till ett annat.

Underbart och allvarligt stämmer oss denna syn.
Det är visst som en naturlag, att hvad som under
århundraden vuxit in i ett folk och sammansmält med dess
kött och blod det behöfver århundraden för att åter
utplånas. Lika visst som plogbillen ännu i dag ej sällan
i våra längst odlade bygder stöter emot en gammal
stenyxa eller flintknif, lika säkert skall också odlaren på
andens mark ännu länge i språket, i folksagan och
folktron, i folkets hela föreställningssätt stöta på mången
lemning från längst förgångna tider, ja kanske ända från
Styrbjörn Starkes dagar.

Men må vi icke tro att detta, jämte den jord vi odla
och bebygga och som vi kalla vårt fosterland, är det enda
som de gamle lemnat efter sig åt oss. Nej! det lif de spilde
på slagfältet gåfvo de oss i arf. Vi äro kött af deras
kött och blod af deras blod. Må vi icke glömma att
hela vårt lif liksom alla våra egodelar, vårt dagliga
bröd, och sjelfva vår kropp icke ens undantagen, blott är
ett lån, som vi fått i arf af andra och som vi sjelfva i
vår tur en dag måste lemna ifrån oss. Ett folk är liksom
en framryckande trupp i mensklighetens stora här. Der
en kämpe faller, skjutes en annan in på hans plats i
ledet, iklädes hans rustning, ärfver hans namn, hans
vapen och hans ansvar, samt får sin andel af byte
och ära. På drägten och hållningen känna vi igen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:18:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1881/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free