Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - Jacob Axel Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han i sin verksamhet var icke blott det sist nämndas,
utan de förras nitiske och upplyste tolk.“
Under dessa åren verkade han med allt större
erkännande på den sisyfus-artade posten som musikanforare för
det akademiska kapellet, bestående till största delen af
studenter, hvilka dock oftast lemnade det, just när
anföraren väl inöfvat dem — och för det af honom bildade
filharmoniska sällskapet i förening med studentsången
samt för det enskilda sångsällskapet »Orfei Drängar».
Med dessa krafter, förstärkta af solister och
orkesterspe-lare från hufvudstaden, gaf han år efter år musikfester
såväl i Upsala som Stockholm, hvarvid han gjorde den
svenska allmänheten bekant med månget af de större
verken inom den andliga musikens område, men främst
med de Händelska oratorierna. Först af alla vid
universitetet föreläste Josephson musikens historia. Genom
att bringa till stånd uppförandet af Sofokles’ Antigone
med Mendelssohns musik lade han grunden till
Antigone-fonden, hvilken sedan årligen utdelat stipendier åt
musikaliskt lofvande ynglingar. Genom instrumentala
qvar-tettöfningar och symfonikonserter motverkade han ett
ensidigt odlande af fyrstämmig manssång.
Högst står dock Josephson som tonsättare. I den
egenskapen var han ej blott en universitetets man. Han
tillhörde hela svenska folket, ja, mer än så; ty många
af lians skapelser gå jorden rundt och äro all verldens
egendom. De skola blifva det mer och mer, ty den
svenska visan är oemotståndlig som hjertetjuf, der hon
föredrages i sin naturliga renhet. Och romans- samt
viskompositör var Josephson, som sådan har han “skänkt
vårt folk en rad af perlor, skiftande i larg och form och
karakter, stundom mera konstnärligt utarbetade, till och
med beledsagade af obligat violinstämma, stundom enkla
och konstlösa som folkvisor, ibland färgade af ett visst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>