- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1881 /
244

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - Fredrika Stenhammar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

henne, och den härpå alldeles oförberedda Fredrika, som
var tillstädes, sprang ifrån té och tebord, från allt, för
att gömma sig.

Emellan hennes nionde och tolfte år bodde
föräl-drarne på landet, på en egendom Tors, ungefär en half
mil från Visby. Ber i trakten gingo många sägner om
“de små under jorden“, om stenkarmen *) hyarunder de
bo, om bergkungen och om jättar, som förr i verlden
slungat de stora stenblocken mot kyrkorna. De “små
under jorden“ äro mycket snälla mot dem, de tycka om.
Snart fick man veta, att Fredrika var en af dem, de
ville riktigt väl. Hon hade en liten grå ridhäst, på
hvilken hon vissa dagar i veckan red till staden för att
taga undervisning i musik, hvilken då lemnades henne
af den skicklige och samvetsgranne direktör Söhrling.
Dessa ridter hade en lång tid gått lyckligt och väl, men
en dag blef grålle skrämd midt framför en sådan liten
stenkarm och kastade sin ryttarinna rakt upp i
densamma. Att hon ej blef ihjälslagen eller skadad,
till-skrefs naturligtvis af landtfolkets barn “de små under
jorden“, hvilka ville bevara den snälla Fredrika mot
ondt, kanske för att hon skulle utföra stora ting i tiden.

Mellan de grundliga studierna, hvilka hufvudsakligen
leddes af hennes far, sysselsattes hon med landtliga nöjen.
På ängen fans en mängd 8. k. elfkullar. Hennes mindre
syster såg henne ofta stå uppe på den högsta af dessa
och sjunga eller deklamera med stor patos. Schiller, som
var hennes älsklingsskald, blef vid sådana tillfållen ofta
anlitad. Johannas af Orleans afsked från
barndomsstäl-lena: “Lebt wohl ihr Berge, ihr geliebten Triften!“ sjöng
hon i stor ariastil, när hon skulle flytta in till staden

*) Med stenkarm menas på Gotland en stenhög, hvilken har
den egenskapen att aldrig blifva mindre, huru mycket sten som än
tages derifrån.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:18:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1881/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free