Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Esaias Tegnér på hundrade årsdagen af hans födelse, den 13 nov. 1882. Poem af Fr. Hedberg. Med en stålsticks-plansch, upptagande porträtt af Tegnér, hans födelseort, staty m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skall endast tvifvel tynga diktarns panna,
Skall kritisk blott han vid det sköna stanna,
’Ej gripa in i lifvets kamp med fröjd
Och höja andra, sjelf ur stoftet höjd?
Så var det, ädle skald, uti din sång,
Den genomströmmas utaf friska vindar
Erån skog och berg, från sjö och dal och elf!
Ja, till och med när lifvets svartalf, sorgen,
Med blodig tand bet "sig i hjertat fast,
I mjeltsjuk klagan var du dock en man!
Men, innan dess, hur lekande och djerf
Slog du ej lyran med de vigda händer!
Hur frisk naturen i din “Fågellek"
Hur klangfullt djupa stanserna om “Hjelten“,
Hur herrliga “Fridsrösterna“, hur skarpa
De svärd som rassla i din “Nyårssång“!
Och aldrig förr klang svenskens modersmål,
Så lent och blidt och kraftfullt på en gång,
Som hos din Frithiof på sin faders graf,
Och aldrig klagade dess djupa toner
Med sådant smältande och fagert vemod,
Som när det klagar med din Ingeborg!
Och hvilken siare har sjungit så
Med hjertat flammande af ädel vrede,
Och dock så fullt af varm, af manlig kärlek,
Som du det gjort, när i en dyster tid
Du väckte Sveas barn ur vintersömnen
Med ord som ljungade kring land och haf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
