Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gluntarnes skald af Karl Warburg. Med porträtt af Gunnar Wennerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot yngre. Desse måste under äldre tider vara de förres
tjenare, måste äfven längre fraiu undergå
“nationsexa-mina“ för dem, måste stå under deras uppsigt i afseende
å flit och uppförande o. s. v. Vanligtvis inskränkte
studentumgänget sig också inom nationskretsen. Friare
lormer fingo väl inträde, men ännu i våra dagar känner
“nationen" i många fall sig såsom en samhörighet, säkert
till välsignelse och båtnad för mången på villovägar
stadd yngling.
Emellertid började den historiskt-geografiska
indelningen af umgängeskretsar just vid denna tid att något
lossa på banden. Man hade också andra studentlag än
“vestgötar“, “göteborgare", “vestmannodalkarlar“ o. s. v.
Först var det ståndskänslan som gjorde sig gällande,
de aristokratiska elementen söndrade sig något från
nationslifvet och slöto sig i hop. uZierbenglarneu kallade
sig under 1820-talet ett dylikt kotteri af högborne
adelsmän, som umgingos i den högsta societeten, voro kända
för sina sprättaktiga och “hyperfina" vanor, men som
tillika tilläto sig — desse högadlige studenter — de
mest vågade pojkupptåg. En af de mera framstående
“zierbenglarne" relegerades en gång från akademien.
Det var — sedermera utrikesministern, excellensen Chr.
Rutger Ludvig Manderström.
Ett sällskap (från början af 1830-talet) som ägde
ett, om man så vill, mera “ästetiskt“ syfte, var den s. k.
Turkiska musiken, som synes varit inrättadt såsom de
glada ordenssällskap, hvilka alltsedan 1700-talet utgöra ett
så vigtigt moment i det svenska samhällslifvet*). Denna
ordens syfte var tväggehanda — och af ganska olika
natur. Stiftadt under namn af S:t Hilariiorden syntes
*) En skildring af «turkiska musiken« finnes i Nissekalendern
för 1881 och om öfriga likartade sällskap finnas notiser i R. Hjärnes
anteckningar om Upsalaförhållanden under 1840-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
