Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gluntarnes skald af Karl Warburg. Med porträtt af Gunnar Wennerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som här besjunges i ord och toner. Det är i ästetiskt
afseende romantik — sådan man i viss mån finner den
t. ex. i den tyske skalden Joseph Eichendorfls “Leben
eines Taugenichtesu — men fargad af det “öfverliggare“-lif,
som tillhörde kretsen och som torde vara en
egendomlighet för våra småstadsuniversitet.’ “Öfverliggaren“
förekommer visserligen äfven i större universitetsstäder, men
måste der alltid blifva undantag, emedan tillfällena till
utkomst der äro vida talrikare och sålunda äfven den
student, som icke tager examen, snart tvingas in i en
nyttig verksamhet, under det att i småstäderna den
mossbelupne studenten plägar lefva såsom himmelens
faglar — lättsinnigt, sorglöst, “på Guds försyn“.
(“Öfver-liggarne“ torde dock nu vara i starkt aftagande.)
1840-talets “öfverliggare“ var för öfrigt en son af
sin tid eller, kanske rättare, af den närmast föregående
tiden. Uppfattningen af det begåfvade subjektet såsom
“verldens gud“, “det snillrika jagets allbetydelse“,
“alltings betraktande genom den genialiska åskådningens
förstoringsglas“ hade gått i arf från den tid, då
“fosfo-rismen“ — nyromantikens mest utpräglade svenska
uttryck — obestridt förde spiran i Upsala. Gaf man
någon gång uttryck åt mera objektiva känslor, gälde det
gerna abstrakta föremål — “det goda, det ädla, det
sköna“ o. s. v. Tegnérs storslagna bildprakt
tillgodogjordes af hans efterföljare i något storordiga bravader
om “fosterland“ o. s. v., i hvilka icke just känslans värme
alltid stod i jemnt förhållande till uttryckets
himlastorman-de ton. (Äfven Wennerberg skattade kanske någon gång
i sina fosterländska hymner åt denna “bålstora“ smak;
i allmänhet äro dock hans frihetsliymner och
fosterlands-marscher burna af ett innehåll, som fyller formen.)
Denna “subjektivitetens** tidsålder var nu på
upphällningen i och med att den öfvervägande “ästetiska“ lef-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
