Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gluntarnes skald af Karl Warburg. Med porträtt af Gunnar Wennerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Gluntarne" äro, som bekant, dialogiska dikter mellan
två personer, “Magistern" och “Glunten“. Båda äro
vinets och nöjets vänner, sorglöse, glade, gamle
studenter, men den förre (Wennerbergs stämma i duetten) är
en mera förståndig figur, som visserligen är "Gluntens"
vän och dryckesbroder, men som dock i vissa fall är
hans förstånd och samvete. “Glunten" (Beronius’ stämma)
är däremot typen for en öfverliggare — en godmodig,
älskvärd, indolent, njutningslysten goddagspilt, som
“tenterade forru och som ändtligen efter sju sorger och åtta
bedröfvelser tar den minsta möjliga examen,
“kameralen" (ett numera afskaffadt lärdomsprof, som berättigade
till inträde vid vissa embetsverk: posten, tullen o. s. v.),
hvilken han i öfrigt icke just synes ha aflagt med vidare
utmärkelse, enligt hvad han sjelf sjunger:
«Visst är betyget mitt ej särdeles prydligt
Och hvad som vållat det, inser du tydligt,
Eör så’na der, som oss, ges inga resoner,
Blott vederbörandes prpedestinationer«
hvadan också “Magistern" slutligen utbrister:
«Det var strunt till examen han tog till slut!«
Både “Gluntens" ocli "Magisterns" ljufvaste lycka
är att efter ett godt glas få drömma och svärma "dolce
far niente":
«Det är ljuft att hvila
Efter dagens strider
Låta tanken ila
Hän mot bättre tider 1«
«Det är lugnt att ligga
Fri från bråk och äflan,
Le, då andra tigga
Pris för lumpen täilan!«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
