- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1883 /
33

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gluntarnes skald af Karl Warburg. Med porträtt af Gunnar Wennerberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hör hvad fröjd från fåglars skara,
Se hvad gräset lyser grönt!
Humlan surrar, fjäril’n prålar,
Lärkan slår i skyn sin drill,

Och ur nektarfylda skålar
Dricka oss små blommor till.**

Kärlekssvärmeriet är icke häller främmande för deras
natur. Svärmiskt utbrister "Magistern": "Ack, i
Ar-kadien äfven jag har varit!" och han försäkrar, att han
icke vill sjunga ett ord 0111 den skönaste hägringen på
sin ungdomshimmel, ty han fruktar, att den gamla gnistan
ännu glöder under askan. Eljes är kärlekssvärmeriet
mera komiskt, "Gluntens flamma" är en ung dam, som
han råkat möta i Carolinabacken och som han sedan
påträffar vid en tentamen såsom sin professors hustru.
Serenadera gluntarne för en dam, så stocksofver hon o. s. v.

Gluntarne äro icke främmande för den Öfverdrifna
lefnadsglädjens sedvanlige toljeslage: stundtals lifsleda,
svårmod, misantropi. — "Vigilansen", öfverliggarens
vanliga svaga punkt, gör "Glunten" visserligen
bekymmer, han springer sig "trött och förderfvad ur hus och
i hus kring helaste sta’n", och han hyser en viss skräck
for domtrapphuset, der studenternas bysättningshäkte
fanns, men allt detta framkallar dock endast en lätt
förargelse. Deremot bli "Glunten" och "Magistern"
någon gång föremål för den svårt grasserande
"verlds-smärtan". "Glunten" önskar sig döden — men denna
Weltschmerz skingras af "Magisterns" vårfantasier. Båda
äro ense om att vänskapen icke räcker långt utöfver
grafven, utan att man är glömd, när man väl är jordad.
Vid "Gluntens" skilsmessa från Upsala tränger
emellertid smärtan iorst riktigt fram:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:19:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1883/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free