Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier af Mathilda Roos. Med 3:ne teckn. af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De sjunga och hvissla, de nedskicka glåpord och
skratt-salfvor åt qvinnorna, som hissa upp murbruksämbaren åt
dem, allt under det de kladda med sina slefvar och slå
dem i väggen, så att murbruket plaskar omkring dem.
De drypa af svett; stora tunga droppar rinna utför
pannan och ned på de rödbrända kinderna, — men det
tyckes ej mycket besvära dem, de torka sig med
afvig-handen och tänka förmodligen aldrig på något sådant
som sköna, kalla hafsbad och svala skogsdungar.
Nedanför ställningen står en käring, som tar emot
ämbaren, hvilka sedan lemnas åt en annan qvinna, som
går bort och fyller dem. Jag vet icke hvarfor, men
sådana qvinnor göra alltid på mig intryck af någonting
förloradt och förkastadt; det är som om all den smuts
och lera, hvari de röra sig, vore en pöl, i hvilken de
sjunkit för att aldrig mer komma upp.
Den ena af de begge qvinnorna som arbeta här är
ännu ung. Hon har en kraftfull, harmonisk gestalt och
ett par mörka, dystra ögon. Det är någonting af
revolution och uppror i de der ögonen. Hon skulle taga
sig förträffligt ut i spetsen för en rasande folkhop,
svängande upprorsfanan i sin kraftiga hand och ropande död
åt for tryckare och tyranner.
Nu går hon lugnt och stilla af och an med sina
ämbar, men hon ser elak ut, då hon tittar på menniskor.
Arbetarne ha svårt att låta henne vara i fred, de retas
smått med henne och ge henne en och annan
vänskaps-full knuff eller nypning. Ibland blir hon ond och slår
till den som vågar röra vid henne, ibland skrattar hon
och hennes skratt sväfvar midt emellan fräckhet och
för-tviflan. En liten muraregosse, en liten djerf, oförskämd
slyngel, smyger sig allt emellanåt bakom henne och ger
henne en smekning, som är mera kraftig och välmenande
än egentligen fin. Då vänder hon sig om och tar den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
