Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier af Mathilda Roos. Med 3:ne teckn. af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lille slyngeln i håret och skakar honom, så att han
gallskriker och arbetarne deruppe gapskratta.
I dag har det regnat ett par gånger på
förmiddagen. Då bli de stackars arbetarne alltid misslynte; de
se buttra och otåliga ut och gömma sig under sina
brädskjul, medan regnet plaskar utmed de våta väggarne
och sedan sköljer Öfver gården med sitt smutsgula vatten.
Petrolösen — som jag kallar den mörkögda
arbe-terskan — svär så högt att jag hör det ända hit upp och
den lille näsvise murarepojken låter henne vara i fred.
Fram på eftermiddagen kom der en positivspelare.
Han hade med sig en blind flicka, som till sitt
auditoriums belåtenhet utförde en sång, hvars klagande
enformighet endast kunde Öfverträffas af det lika klagande
utförandet. Jag kastade ned en slant åt det stackars
konstnärsparet, men detta hade till följd att de utförde
sitt stycke om igen, hvilket jag ingalunda beräknade
skulle bli följden af min välgörenhet.
Strax sedan positivspelaren gått, kommo tvenne
madamer med rockar och kappor, som de skulle piska.
Det hade slutat att regna och ända till sent på aftonen
stodo de i den leriga smutsen och läto de tunga, jemna
piskslagen genljuda mot väggarne.
Ack hvad det är for en oro, för ett buller på den
här gården! Hvad det är för en sträfvan och brådska i
det stora huset, der menniskorna kräla som bina i sin kupa!
Men när qvällen kommer blir det lugnt. Då går
jag fram till fönstret igen, öppnar det och sätter mig
ned för att betrakta himmelen och tänka...
Ack, natten ... natten med sina stjernor och sin
tystnad, hvad jag älskar den! Hvad jag älskar detta
oändlighetens lugn, som sänker sig ned öfver oss, då vi
vaka en natt, medan drömmarne vimla Öfver den slum-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
