Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur lifvet af Anne-Charlotte Edgren. Gusten får pastoratet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der är det så mycket lif och så hör man den vackra
musiken från flustret. “
Ofverstinnan tänkte medlidsamt att det var en bra
sorglig ersättning tor landet, denna lilla dammiga fläck
med sitt oroliga lif.
“Ni få lof att komma och helsa på oss en dag på
landet,“ sade hon. “Skola vi strax sätta ut en dag?
Nästa torsdag t. ex.?“
“Tack, lilla goda Mathilda. Du är då alltid så
innerligt rar. Men båda kunna vi inte lemna mamma.
Men om Amalia får komma kanske ?“
Om Hilda kunde det aldrig bli tal — hon gick
med så stor svårighet, att hon nästan aldrig lemnade
sitt arbetsbord vid fönstret.
“Hvarför just jag?“ inföll Amalia genast. “Jetta kan
väl behöfva komma ut lite. Hon längtar så mycket ut,
stackars unge. Och hon har ofta så svår hufvudvärk.“
“Ja men du som hostar så styggt. Sjöluften skulle
bestämdt göra dig godt.“
Det var som om det gällt en riktig brunnskur.
En enda dag på landet betydde för dem lika mycket
som för andra en hel sommarvistelse.
“Nå, ni kan ju komma den ena forst och den andra
sedan,“ sade ofverstinnan.
Nej det kunde då ej gå för sig — men de ville
icke säga hvarför. Ofverstinnan gissade dock skälet.
Jernvägsbiljetten fram och tillbaka kostade två kr. och
det hade de ej råd att bestå sig två gånger i sommar.
Ofverstinnan funderade nu på, hur hon på ett
grann-laga sätt skulle kunna komma fram med att hon
naturligtvis ville bjuda på resan — men de goda flickorna
hade sin lilla stolthet och kämpade så tappert emot
hvarje yttre sken af fattigdom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
