- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1883 /
88

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur lifvet af Anne-Charlotte Edgren. Gusten får pastoratet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

"Åh, hvarfor skall du säga så," sade modern
be-dröfvad. "Nog vet du, att jag så gerna unnar dig att
komma ut litet."

Det blef nu ändtligen bestämdt, att Jetta skulle
fara om torsdag, hvarefter öfverstinnan tog afsked,
besluten att skicka henne en femma i ett bref. Det
var lättare än att komma och sticka den i handen på
henne.

Jetta hade emellertid funderat ut att hon möjligen
kunde ha lite pengar att lyfta i akademiska boklådan,
der man tog emot af hennes kort till försäljning. Hon
ville gå med detsamma och höra efter, det var så trefligt
att gå i sällskap med öfverstinnan, så att värdinnan, en
simpel vaktmästare-enka, som gerna tog sig en
förtrolig ton mot dem derför att de bodde på vinden,
kunde få se att de voro verkliga ståndspersoner.

"Om lilla Mathilda tillåter, så ville jag gerna göra
sällskap ut," sade hon.

Öfverstinnan visste, att det skulle bli ett stort
tålamodsprof att vänta på henne, men hon satte sig dock
resigneradt ned i soffan igen.

Det var icke någon liten affär för Jetta att kläda
sig för att gå ut och promenera. Blott hattens
påsätt-ning tog närmare en halftimme — och hvart enda litet
hårstrå skulle jemnas och glättas, hvarje damkorn på
kappan borstas af, hvarje veck på klädningen ordnas.
Ett par gånger tittade hon i dörren och ropade — ena
gången på Amalia, som hade haft hennes nya
underkjol till låns då hon var ute härom dagen, och hvilken
hon nu ej kunde återfinna på sin rätta plats, och andra
gången på modern för att få låna nyckeln till deras
gemensamma byrå, hvilken hon alltid bar i fickan.
Slutligen, efter en hel timmes förlopp, kom hon ut
fardig, vårdad och nätt som hade hennes drägt kommit
direkt från sömmerskan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:19:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1883/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free