Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur lifvet af Anne-Charlotte Edgren. Gusten får pastoratet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tryckande sorgen och då han kom i vindstrappan hade
han glömt både pastoratet och hyran för värdinnans
gälla stämma, som ännu ljöd i hans öron, och han hade
beslutit att skaffa modern en annan bostad och mer
hyf-sadt värdfolk.
Han såg nu båda de yngre systrarna komma ut på
vinden, följande en af familjens gamla vänner, som varit
på besök. Han märkte ej att de voro klädda i någon
slags besynnerlig, hopplockad sorgdrägt.
“Åh, allra ödmjukaste tjenare, fru professorska,
hur står det till, — hur står det till?“
“Jag tackar,“ svarade hon med bortvändt ansigte
och skyndade sig hastigt undan.
Komministern undrade öfver systrarnes tystnad;
han var så van att höra deras afskedsrop i trapporna
och trodde i sitt hjertas enfald, att detta blott var en
skyldig och bruklig höflighet, hvarför han nu fullgjorde
systrarnas försummelse och ropade med sin ljudeliga
stämma:
“Min ödmjuka hälsning till herr professorn — och
till min gudson, den unge herr kandidaten också!“
Jetta lade nu sin hand på hans axel och då såg
han först, att hon var förgråten och knappt kunde tala
af sinnesrörelse. Hela den bedröfliga verkligheten kom
nu med ens för hans minne. De hade redan hört
nyheten, det var tydligt. Professorskan hade naturligtvis
talat om den. Och derför var det som båda flickorna
gräto. Och modren?
Han stannade och drog efter andan.
“Mamma ?“ frågade han blott.
De svarade ej utan drogo honom in och stängde
dörren. I tamburen kastade de sig båda gråtande om
hans hals. “Mamma ?“ upprepade han ännu en gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
