Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hellqvists «Valdemar Atterdag brandskattar Visby« af Olof Granberg. Med en afbildning i stålstick af denna tafla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ttEllQVtStS > VALDEMAR AtTÉ&DÅG» . 129
som utvisade en helt ny riktning och verklig
ursprunglighet, den stora allmänheten utkorade redan från början
taflan till en af sina favoriter, komitén för konstlotteriet
skyndade att inköpa den, den fick guldmedalj och
konstnären ett band i knapphålet. Framgången var fullständig.
Såsom vanligt hade Hellqvist valt ett fosterländskt
motiv och såsom förr hade han lånat det ur vår
medeltids historia. Här var det alltså icke sjelfva ämnet, som
väckte främlingarnes intresse, utan artistens utmärkta
sätt att behandla detsamma. Man tilltalades af hans
lifliga skildring och rycktes med af hans berättaretalang,
huru svårt man än hade, att göra klart för sig det
främmande, nordiska ämnet. Vår bild saknar färgens
skimmer och mycket annat, som trädde fram på duken, men
den gifver dock en idé om den liflulla framställningen.
l)et är år 1361. Valdemar Atterdag har landat på
Gotland med sin här. Heta strider har han måst
utkämpa innan han kunnat fortsätta sin marsch mot den
stolta hansestaden. Men han har segrat och i det
blodiga slaget utanför murarne har han brutit dess sista
motståndskraft. Med väpnad hand har han trängt in i
staden och gjort halt midt på torget. Framfor S:ta
Catharinas kyrka har han rest upp sin tron och nu låter
han, den stränge segraren, kungöra för Visby män, att
om de vilja behålla sina gamla privilegier okränkta,
måste de, innan trenne timmar förrunnit, med guld och
silfver till brädden fylla de trenne väldiga ölkar, som
han låtit uppställa der på torget.
Tiden lider... kungen börjar blifva otålig. Ännu
äro faten ej fylda. Härolden, som står på trappan, stöter
i sin lur, knekthopen der borta i fonden sätter sig i
rörelse, borgarne börja frukta att det skall blifva allvar
af hotelserna. De komma löpande från alla håll med
sina gyllne kärl, sina beslagna skrin, sina ringar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
