Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r tio Ljung. Poem af Saxon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ja, nog han väl för landet stält,
Som motat ut dess män i fält
Att dö — om dem ej ovän falt —
Af köld, af mödor eller svält!“
Tvärt korpral Dufva ordet tar:
“Om hut du än ej lärt dig har,
Du ändock borde blygas för
Att bland oss tala, som du gör.
I verlden finnes ej en man,
Så värd att älskas såsom han;
Och aldrig än för Sverges väl
Så varm som hans man fann en själ.
I enkla vapenrocken blå,
Som en af oss, han synes gå —
Han ock allt glitter kan försmå,
Att han är kung, man ser ändå!
När genom drifvor går vår väg,
Är icke han den förste, säg?
En kulen vinterdag jag sett,
Sin kappa en soldat han gett.
Ja, en gång, när vi ledo nöd,
J ag såg, hur en bit mögligt bröd
Han tog och åt och sade blott
“Det dock att äta duger godt“.
När rundt kring honom allt är lugnt,
När vi på lägren sofva tungt,
Då vakar han och tänker ut,
Hur striden föras skall till slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
