- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1883 /
150

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Väntan. Berättelse af Mathilda Lönnberg. Med 2:ne teckningar af Viktor Andrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dande äfven detta såsom ett bevis på uppmärksamhet
från hans sida. Hände det sedan, att han kom ut till
henne, medan hon ordnade kaffebrickan, och då smekte
henne, kände hon sig riktigt öfverlycklig.

Hösten och vintern förflöto, och med våren kom
brölloppet. Netta var ingen intagande brud, men hon
var lycklig och kärleksfull, och det är rätt fattadt mera.
Men så tyckte icke Oxelroth, och med honom instämde
många af de manliga gästerna i hjertat, om också icke
med läpparne. Och så förde han hem sin brud.

Det var ett bjert ombyte for henne att komma ur
brukspatronens rika hus till det fattiga
arrendators-hemmet. Det skulle vara ett falskt påstående att säga,
det hon icke kände det; men hon klagade aldrig. Hon
ordnade allt, så godt hon kunde, och sökte att arbeta
och sträfva för att göra mannen nöjd och hemmet
tref-ligt. Hvad mer, om det ibland misslyckades?
Sträf-vandet var alltid lika ärligt och hade fortjent sitt
erkännande, något som blott sällan förunnades henne.

Mången natt genomvakade hon för att få tid till
något fint broderi för hemmets räkning eller till
försäljning. Hon visste ej, om han skulle tycka om, att
hans hustru arbetade åt andra. Men hvad frågade han
egentligen derefter? Hvad frågade han efter sin hustru
eller hennes görande och låtande? Hans afsigt var
vunnen, han hade tillförsäkrat sig ett litet nätt bo —
en gåfva af brukspatronen och dennes fru. Han fick
vidare den förres borgen för ett lån, och slutligen hade
han en tålig och arbetsam hushållerska, som aldrig blef
ohöflig och aldrig kunde flytta ifrån honom, om han än
stälde aldrig så höga fordringar på henne. Hans förra
hushållerskor flyttade regelbundet hvarje halfar — de
stodo ej ut med de knappa tillgångarne, det sträfsamma
arbetet och den fordrande husbonden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:19:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1883/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free