- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1883 /
151

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Väntan. Berättelse af Mathilda Lönnberg. Med 2:ne teckningar af Viktor Andrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

. Det vore orätt att påstå, att Oxelroth icke
uppskattade denna förändring till det bättre. Han var icke
elak och han erkände stundom högljudt Nettas
förtjen-ster. Då kunde ingen drottning vara stoltare och
lyckligare än hon. När hon sedan kom på besök till
brukspatronens och kunde medföra en blombukett eller några
bär, plockade i hennes egen trädgård, då var hon så
glad, gladare må hända än om hon medförde från sitt
forna hem en värdefullare gengåfva såsom ett litet
bidrag till sitt hushåll.

Stundom kunde väl mannen vara vid dåligt lynne,
men Netta hade lärt att taga sådant med lugn. Hon
var öfvertygad om, att “han icke menade så illa, som
det lät“, och om hon än falde några tårar öfver hans
vresighet, så forsvunno de såsom dimman för den första
glimt af solsken.

Och så gick tiden hän, år lades till år. Arrendet
var för högt eller Oxelroth åtminstone icke den, som
kunde gå i land dermed. Han var alltför maklig och
för litet förutseende. Man talade mer och mer om, att
han ej skötte sig. Man talade om hans begifvenhet på
nöjen, huru han kunde tillbringa flera dagar å rad i
staden i sus och dus’. Netta klandrades, att hon ej varit
en passande hustru åt honom — hon vore för mycket
van vid öfverflöd och kunde ej hushålla — hon forstode
ej att göra hemmet trefligt för honom.

Dessa beskyllningar gaf han ökad fart genom att i
halfrusigt tillstånd framkasta ord om ett bortkastadt lif

— huru långa år få gälda, hvad stunden brutit. Hela
verlden beklagade honom. Den unge mörklockige
mannen vann allmänt deltagande för sitt förspilda lif. Ingen
beklagade Netta. Hon hade icke mörka lockar och ett
fördelaktigt utseende. Hon sökte icke sin tillflygt i
bullrande nöjen, utan i rastlöst arbete. Intet ord om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:19:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1883/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free