Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Väntan. Berättelse af Mathilda Lönnberg. Med 2:ne teckningar af Viktor Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
händer och borde begagna sig deraf. Hon kunde nu
företaga hvad hon behagade, utan att någon satte sitt
allsmägtiga veto mot hvarje förslag. Hon bakade
småbröd och fann det långt mera lönande än sina broderier,
för hvilka nu dessutom hennes ögon började blifva för
svaga. Hon tog flera inackorderingar, och när hösten
kom, hade hon en icke obetydlig sparpenning, som hon
skickade sin man tillika med en berättelse om hvad hon
företagit sig. Till svar kom ett bref, som förebrådde
henne i kärfva ordalag hennes beteende och hvilken
skam det vore for honom, att hans hustru bakade och
sålde bröd.
Netta grät åter, mest derför att han icke talade ett
ord om att återkomma. Och han återkom icke. Det
blef vinter och julen närmade sig. Netta lät sätta nytt
tyg på möbeln i hans rum. Hon strök hans gardiner
och köpte honom en piphylla.
“Han skrifVer icke,“ — sade hon, — “han vill göra
mig en öfverraskning — han vet, huru glad jag skall
blifva att återse honom, och han vet, att hans rum
alltid står färdigt till att mottaga honom.“
Hon gick till jernvägsstationen dag efter dag, men
han kom icke. Och så gingo veckor och månader och
år, och Netta väntade alltjemt förgäfves. Till hvarje
helg smyckades hans rum, och Netta ålade sig många
försakelser för att kunna tillägga någon ny möbel eller
några nya klädespersedlar. Hans byrå fyldes med fint
linne, hon köpte ny nattrock åt honom, broderade tofflor
och soffkuddar — men den väntade dröjde alltjemt.
Att börja med skref hon till honom, men sedan
upphörde hon, ty han svarade henne icke. Men hon
upphörde icke att hoppas på hans återkomst. Hvarje
morgon dammade hon hans rum med egna händer — ty
han kunde ju komma den dagen, ja säkert skulle han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
