- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1883 /
156

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Väntan. Berättelse af Mathilda Lönnberg. Med 2:ne teckningar af Viktor Andrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men då vardt Netta ond på allvar.

“Det är min man, min egen älskade man,“
utropade hon, “och hvar och en, som talar illa om honom,
kan icke vara min vän.“

Hon vände den förvånade frun ryggen och kom
aldrig mer inom hennes dörr.

Men denna längtan, denna dagliga saknad tärde på
Nettas krafter, hon började tyna af. Hon måste upphöra
med bakningen och taga färre inackorderingar.

“Men så hyr då en mindre våning och slå dig i ro!“
sade de välmenande vännerna.

Men Netta svarade alltjemt: “Han skulle blifva så
ledsen och missnöjd, om han kom en vacker dag och
icke kunde finna mig.“

Man ryckte på axlarna och smålog. Mannens
återkomst tyckte man vara en monomani, men man ville ej
tvista med henne derom.

Det började emellertid blifva allt svårare för Netta
att hålla nöden utom dörren. Annu en inackorderad
flyttade, hon kunde ej hålla ut med den svaga kost, som
Netta gaf. “Det vore måhända bättre att blott hyra
ut rummen med möbler,“ tänkte Netta, “då kunde en
låta pigan flytta.“ — Ja, på det sättet vardt
åtminstone hyran betäckt, men till att lefva af återstod
ingenting. — Och så kom våren.

Brukspatronen, hennes forne husbonde, sände till
henne en ung man, som försäkrade, att han vore i stor
förlägenhet 0111 bostad och frågade, om hon ej tills vidare
ville upplåta sin mans rum åt honom mot skälig hyra

— blott på en månad. Netta visste nu knappast hvad
hon skulle lefva af, men hon tvekade ändock, ehuru den
unge mannen bad så vackert för sig och dertill hade
brukspatronens förord. Hon lofvade likväl slutligen, att
han skulle fa hyra rum på en månad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:19:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1883/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free